Blog posts // Visualization

Tre kriterier för visualisering som The New York Times borde fundera på

7 years ago

By The Information Company

Continue reading ↓

I förra veckans amerikanska presidentval följde många The New York Times valvaka, där en av de presenterade visualiseringarna bestod i en cirkulär mätare, liknande hastighetsmätaren i en bil. Inget konstigt i sig i detta val av visualisering, om det inte hade varit för att nålen gjorde kraftiga hopp, se exempel här.

Många tolkade detta som att övertaget i racet konstant växlade mellan de bägge kandidaterna, då prognosen tycktes svänga fram och tillbaka i realtid. Förklaringen till varför prognosen varierade så kraftigt var dock orsakat av en misstolkning av den information som presenterades. I själva verket skiftade grafens mätare mellan att visa sannolikheten för vinst för de respektive kandidaterna. Ena stunden visades Clintons sannolikhet för vinst att vara 67 %, för att i nästa visa Trumps sannolikhet att vara 54 %.

Att nålen växlade mellan att mäta två olika saker var inte tydligt nog, och inte heller framgick det varför dessa två sannolikheter inte summerade upp till 100 %, vilket vore logiskt. Vad The New York Times i själva verket ville förmedla var att de siffror som visades befann sig inom ett visst konfidensintervall. Det vill säga att sannolikheten för Clintons och Trumps seger summerades inte till hundra procent eftersom båda siffrorna innehade en viss felmarginal. Inte heller denna tolkning av visualiseringen gick hem ute i de amerikanska väljarstugorna.

Varje gång en visualisering av data tas fram bör skaparen av denna utgå från tre enkla frågor.

  • Målgrupp: Vem eller vilka ska ta till sig informationen och vilka krav ställer det?
  • Behov: Vilken information behöver målgruppen?
  • Situation: Vilka är förutsättningarna för målgruppen att ta till sig informationen?

Förmodligen hade denna mätare inte sett likadan ut om man hade funderat över målgruppens förutsättningar att ta till sig information. Istället för att göra ovan visualisering begriplig glömde man helt enkelt bort vem som skulle titta på mätaren och den kom därmed att orsaka mer frågor än svar.

Detta exempel kan tyckas vara ett extremfall, men förvånansvärt många organisationer har glömt att fundera igenom hur man presenterar information på ett effektivt sätt för den som ska ta till sig av den. Känner du igen detta från någon av de rapporter som du stöter på, är de intuitiva och enkla för mottagarna att ta till sig?

the-information-company-tre-kriterier-for-visualisering-som-the-new-york-times-borde-fundera-pa2
the-information-company-tre-kriterier-for-visualisering-som-the-new-york-times-borde-fundera-pa1

Två prognoser som var gällande i samma ögonblick, vilket skapade stor förvirring

Do you need help?