I Harvard Business Review kan vi läsa om hur Deloitte tagit ett grepp kring just dessa frågor för att omstrukturera sin performance managament och skapa en starkare företagskultur. En utav utgångspunkterna i deras omstrukturering är synen på betygsättning som de hämtar från en studie som utfördes år 2000 av en grupp forskare i USA. Där betygsattes 4492 medarbetare av sina respektive chefer, teamledare och andra kollegor. Resultatet visade att hela 62 % variansen i betygen egentligen speglade varje betygsättares egna preferenser och värden snarare är betygmottagarens prestation. Endast 21 % av variansen kunde härledas till individens prestation. Konklusionen var därför att utvärderingen som sattes var en granskning av personerna själva och vad de värdesatte högst, inte en analys av någon annans insatser.
I en organisation som vill att medarbetarna ska utvecklas och önskar ta till vara på deras styrkor så blir det tämligen intetsägande att ha ett betygsystem som inte avslöjar mycket om medarbetarna, inte minst sagt om det betyget ska driva ett önskat beteende. Det är därför värt en tanke att se över hur man utvärderar sina medarbetare; kanske är det dags för medarbetarna att få utvärdera sig själva? Eller som Deloitte där varje teamledare numera utvärderar sitt eget agerande givet en medarbetares insats.Kärt barn har många namn, men en sak är säker, vi lever i en tid där agerande varken drivs eller stavas A, B eller C längre.
