Vart är du på väg? – att fortsätta, stanna eller vända om

Jag kan inte sluta förundras över att jag själv, och flera av de organisationer jag träffar, många gånger agerar likt Alice när hon möter Cheshirekatten. Detta trots att vi varken är i ett underland eller snubblat genom ett kaninhål i marken som av förståeliga skäl gjort vem som helst förvirrad. Likt Alice frågar vi oss själva ständigt: Hur vi kan ta oss framåt? Hur kan jag utvecklas och hur kan jag ta nästa steg? Alla dessa frågor ställs utan att besvara vart framåt egentligen ligger? Ska vi ta oss österut, västerut, norrut, eller söderut? Vart är det egentligen som vår destination ligger?

Flera dimensioner

Att ta utgångspunkt i riktningen

I enlighet med Newtons första lag kommer ett objekt att förbli i vila eller fortsätta i en likformig rörelse så länge som inga krafter påverkar objektet (alternativt om flera krafter finns ska dessa motverka varandra). Detta betyder att vi behöver utsätta ett objekt för en kraft för att försätta objektet i rörelse eller förändra dess kurs. Kraften i sig är en storhet som består av både en storlek och en riktning och beskrivs oftast med hjälp av en vektor (en pil) där längden beskriver storleken och pilens riktning även beskriver kraftens riktning (kommentar: antagligen TIC-bloggens första kondenserade fysiklektion).

När vi likt Alice enbart fokuserar på att röra oss framåt, det vill säga genomföra en mängd sköna aktiviteter, fokuserar vi enbart på storleken av den kraft som ska vara värdeskapande, snarare än den riktning som aktiviteterna ska föra oss i. Detta betyder i praktiken att vi riskerar att röra oss längre bort ifrån vår önskade destination. Ett bättre val hade i detta fall varit att inte göra någonting då detta hade inneburit att vi varit närmare vårt mål!

Ständig rörelse

Strävan att ständigt göra något

Trots att det det kan vara bättre att inte genomföra aktiviteter som för oss i fel riktning är det sällan som vi aktivt väljer att inte göra någonting. I vår strävan att åstadkomma något  fokuserar vi ofta på att bocka av saker på vår att-göra-lista, snarare än att reflektera över vilka förflyttningarna som för oss i rätt riktning. Detta fenomen är något som den legendariska investeraren och företagsledaren Charlie Munger ofta benämner som gör någonting-syndromet (alt. säg någonting). Det är ett syndrom som vi till viss del alla besitter där vi fokuserar på att göra någonting, snarare än att göra det som är värdeskapande och för oss i rätt riktning. Vi säkerställer att saker görs i stället för att säkerställa att de saker som görs resulterar i önskade effekt . När vi genomför aktiviteter vars riktning inte är i linje med vart vi ska ta oss fortsätter vi helt enkelt att planlöst vandra. Vi tar oss någonstans, utan tanke på vart någonstans kan vara.

Så för att inte bli som Alice, planlöst vandrande utan destination, bör vi återkommande fundera på vart vi egentligen vill ta oss innan vi frågar oss själva och personerna runt omkring oss vilka aktiviteter vi bör genomföra. Det finns inget självändamål i att vara upptagen om det inte för med sig något värde, eller som Thoreau uttrycker det: ”Det räcker inte med att vara strängt upptagen – det är myrorna också. Det avgörande är: Vad är det man är strängt upptagen av?”