Sverige har genom åren lyckats stadga sig som världsledande inom forskning och bidragit till viktiga medicinska upptäckter inom olika specialiseringar. Dock så ser vi idag att utvecklingen mot just en mer specialiserad vård fått till följd ett antal ”biverkningar” som sjukhusen nu försöker åtgärda. En sådan är att patientens möte med vården upplevs som fragmenterad och uppdelad.
För organisationen så har detta inneburit att interna förändringar och verksamhetsstyrningen tagit utgång i den egna avdelningen/funktionen. Patientens upplevelse har lyfts fram i inledningen men inte behandlats i någon större utsträckning i det utförda arbetet. Fokus har istället varit på den aktuella processen eller funktionen inom vårdsystemet som ämnar att förbättras. Patienten har placerats som ett objekt utanför systemet och några faktiska patientprocesser redovisas väldigt sällan. Vi ser dock en förändring idag där allt fler sjukhus nu försöker placera patienten i centrum. Men att ha patienten i fokus skiljer sig från att anamma patientens fokus. Genom att konstant fråga oss själva ”hur kommer den här förändringen att förbättra upplevelsen för vår patient ” kan vi egentligen förstå vilka förändringar som faktiskt adderar värde; inte genom att driva frågor som via någon lång resonemangskedja i slutändan påverkar ”patienten i centrum”.
