För att säkerställa att analysen hjälper oss att identifiera relevanta aktiviteter måste vi nämligen skilja på symptom och grundorsak. Dvs. om vi exempelvis har en hög kundtjänstkostnad kommer vi antagligen vilja ta reda på inom vilket kundtjänstcenter som kostnaden ökat och hur mycket den ökat över tid och därefter sätta igång aktiviteter som minskar kostnaden, ex. att omförhandla vårt avtal med kundtjänstcentret. Problemet med det är att vi då låtit symptomet, hög kostnad, styra aktiviteterna. En omförhandling av avtalet skulle såklart kunna leda till minskade kostnader, men om det inte är avtalet som är grundorsaken till de höga kostnaderna så kommer det inte heller lösa grundproblemet.
Genom att istället försöka ta reda på varför kostnaderna ökat, ex. genom att identifiera vilka analyser vi behöver göra genom att först definiera delfrågor (som nämndes i förra inlägget) så kommer vi också kunna identifiera aktiviteter som gör skillnad. Dvs. det kan vara värt att säkerställa att man hittat grundorsaken eftersom det dels kommer göra det tydligare vad som behöver göras och dels för att säkerställa att de aktiviteter vi beslutar om är en effektiv användning av organisationens tid.
