Från Marstrand till Smögen

Vi var ett gott gäng på 6 person och enades om att vi skulle lämna Marstrand och segla till Smögen. Det blåste en hel del vilket ställde lite högre krav på samarbete och ni som seglat vet att det inte går att ha oklara mål och ansvar. Så vi enades om en rutt och ansvar delades ut. Vem är kapten, vem ansvar för navigering, vem trimmar segel och kanske det viktigaste vem ordnar lunchen. På målstyrningsspråk hade vi nu ett övergripande mål, att ta oss till Smögen, en strategi alltså rutten och delmål med tydligt ansvar som alla på sitt sätt bidrar till det övergripande målet dvs en styrmodell.

Så vi lade ut, solen sken, stämning var på topp och idel breda leende. En stund senare på den skumpiga Marstrandsfjorden var stämningen något förändrad. Det var mer tyst och sammanbitet, breda leenden hade övergått till en blick fixerad vid horisonten och en mer grönaktig hudton. Det var tydligt att det nu var läge att omvärdera strategin. Smögen som slutmål fick ligga kvar men rutten lades om till att så mycket som möjligt gå inomskärs för planare vatten och ett tidigare lunchstopp planerades in. Med en tydlig styrmodell var beslutet att ändra strategi snabbt fattat och enkelt att genomföra. Enda förändringen var att navigations- och lunchansvarig fick ändrade mål och vad som behövde göras var upp till dem att bestämma. Precis på samma sätt som en högpresterande organisation fungerar.

Efter en lunch i vackra Mollösund var humöret åter på topp och nu skulle det seglas.Storsegel och försegel kom upp och nu fick hela gänget börja arbeta tillsammans och var och en fick fokuserad på sin uppgift. Vi fick hela tiden ändra kurs, slå och trimma segel. Det var alltså fullt upp och vi blev mer och mer samspelta och hade helt enkel förbaskat kul. Själva resan blev ännu mer värd än belöningen i att nå Smögen. Det är detta som jag tycker är det roligaste med segling. Du får hela tiden fatta nya beslut beroende på vind, vågor, rutt och andra båtar som naturligtvis ska seglas om. Båtfart och segel ger dig hela tiden feedback på vad som måste göras och vilken effekt ändrat segeltrim och vald kurs får. På samma sätt ska ett beslutstöd fungera, som ett segel som tar in data från vind, vågor, kurs och tydligt visar vad som behöver ageras på och ge en möjlighet att analysera läget, hur pekar trimtrådarna, var fladdrar det, har vinden vridit? Och kanske det viktigaste ge direkt feedback på gjorda actions. Ökade farten, tar vi bättre höjd, kränger båten mindre, tar vi in på båten framför? Sedan är det bara att börja om. Vad behöver ageras på, analysera läget, beakta feedback från tidigare actions, fatta beslut och agera, få feedback på agerandet. Det är så resultat uppnås på en segelbåt såväl som i företag och organisationer.

Min poäng är att vi alla tycker om att göra rätt och med gemensamma insatser nå delmål och mål och vi har kul medans vi gör det. Men då behöver jag veta min roll, mina mål och mitt ansvar, förväntas fatta egna beslut och agera samt få feedback på vad jag gör. Det är riktigt intressant att höra från kunder som infört målstyrning tillsammans med ett beslutstöd att de lyfter fram just ökad arbetsglädje som en viktig vinst.

Kryssa lugnt

Hans