Termen som används är då evidensbaserad företagsledning. Men är det så i verkligheten? Agerar beslutsfattare alltid utifrån kvalitativ och kvantitativ data som finns att tillgå? Förmodligen, såklart i kombination med den personliga erfarenhet och kunskap varje person besitter. Det finns nog inga särskilt stora utmaningar i viljan att agera utifrån fakta. Däremot tror jag det finns utmaningar i vilken utsträckning man säkerställer att man har tillräcklig och rätt sorts fakta för sina beslut.
I min mening finns det framförallt två orsaker till att man inte går den extra milen för att säkerställa tillräcklig och rätt sorts fakta:
1) Man utgår från tillgänglig rådata. Det finns allt mer data, både internt genererad och från externa källor, så det är sällan ett problem att få tag i information. Dock tar man för ofta utgångspunkt i rådata och de slutsatser man kan dra direkt från den istället för att definiera en tydlig frågeställning och använda data som ett medel för att besvara den. Med en tydlig frågeställning som startpunkt kan man lättare fokusera på den fakta som är nödvändig och relevant för att kunna fatta beslut.
2) Det är resurskrävande att ta in och förstå data. Har man inte den data man behöver kan det kosta både tid och pengar att få tag på den. Sedan behöver ytterligare resurser avsättas för att bearbeta och förstå den innan det kan dras några slutsatser. Ju mer det kostar och tid det tar desto lättare är det att inbilla sig att det inte behövs, och att besluten lika gärna kan tas enbart utifrån magkänsla och erfarenhet.
Att skapa en organisatorisk hunger för att öka signifikansen i den fakta man baserar sina beslut på är inte lätt, och mycket sitter i att skapa en företagskultur där man inte accepterar att affärskritiska beslut tas utan ett faktaunderlag som kan stödja det. Lyckas man med det kommer man öka relevansen i sina beslut, utveckla förståelsen för sin bransch och verksamhet samt stärka trovärdigheten i de beslut som tas och dess konsekvenser.
