Sätt relevanta beteendemål

En av Pontus huvudpoänger utifrån sin egen och andras forskning är att organisationer kan bli bättre på att nå sina mål genom att styra på beteende. Pontus gjorde en liknelse med pilkastning. Att enbart styra människor på att de ska kasta Bulls Eye (träffa röda cirkeln mitt i prick) ökar inte sannolikheten att de faktiskt lyckas. Utan man behöver också styra och hjälpa dem så att de agerar på rätt sätt, kanske behöver de stå bredare med fötterna eller förflytta tyngden.

I det sammanhanget är min erfarenhet är att det finns två typer av beteenden, som kan vara bra att hålla isär. Jag har inget vedertaget begrepp för de två typerna men det handlar enkelt om att aktivt bestämma sig för vilket av följande angreppssätt man vill tillämpa för att styra ett beteende. Låt mig förklara med hjälp av ett exempel:

Mål: Minska kostnad per producerad enhet med 10% (= Bulls Eye)

Typ 1: ”Definierat beteende”

Detta angreppsätt handlar om att styra organisationen eller individen på ett sätt som gör att man agerar utifrån ett förutbestämt beteende, som man vet funkar för att nå önskad effekt. Med andra ord skickar man styrsignalen ”Gör på det här sättet, så kommer du träffa Bulls Eye”.

Processer, rutiner, checklistor är exempel på verktyg man kan använda sig av när man vill styra beteende på detta sätt. Och processefterlevnad (%) eller antal säljmöten (#) är exempel på mått som mäter denna typ av beteende.

Typ 2: ”Adaptivt beteende”

Det andra angreppsättet handlar istället om att styra organisationen eller individen att, genom experimenterande och lärande, själv hitta bästa sättet att nå sitt mål. Med andra ord skickar man styrsignalen ”Våga prova nya sätt, testa, utvärdera och lär dig, så kommer du hitta det bästa sättet att träffa Bulls Eye”

Antal processförbättringar (#) eller antal olika sätt som vi presenterat vårt erbjudande till kund (#) är exempel på mått som, om de följs upp korrekt, kommer att leda till lärande och utveckling.

Varför lyfter jag det här, till synes självklara? Jo, för att det gäller att aktivt värdera om man skall använda sig av ett mått som förstärker ett redan definierat beteende eller ett mått som uppmuntrar till ett lärande beteende. Behovet av att snabbt kunna ställa om i en allt mer snabbföränderlig värld gör att behovet av adaptivt beteende (eller agilt som är så poppis att säga nuförtiden) blir allt större. Däremot upplever jag att många är kvar i mått som låser fast individer i givna beteenden, vilket ytterst hämmar konkurrensförmågan.