Delat ansvar är inget ansvar, eller?

Det är rätt ofta jag får höra att ett delat ansvar är inget ansvar. Ofta med eftertryck och självsäkerhet.

Men när det gäller målstyrning, stämmer verkligen uttrycket ”Delat ansvar är inget ansvar”? Dvs. måste man ha egna mål för att målstyrningen ska fungera?

Det är lätt att förföras av tanken att målstyrning går ut på att stycka upp en organisation i olika delmängder som var och en tar ansvar för. Att målhierarki och organisationsschema går hand i hand. Ungefär som ett pussel där varje pusselbit är en isolerad delmängd av helheten. Men frågan är om det är så enkelt?

Innan jag besvarar den frågan behövs en definition av fungerande målstyrning. Enligt mitt sätt att se på det så syftar målstyrning till att skapa ett agerande i linje med strategin. En målstyrning som fungerar utifrån denna definition är den som förstärker beteenden som korrelerar med strategin och samtidigt motverkar beteenden som inte ligger i linje med strategin.

Så med den definitionen av fungerande målstyrning i minnet, stämmer då uttrycket ”delat ansvar är inget ansvar”? Det beror ju på. Om det finns en affärslogik att ”jaget” ska gå för ”laget” så kommer vi sannolikt bäst skapa agerbarhet genom en målnedbrytning som tydliggör varje enskild enhet eller individs ansvar och mål för att driva ett agerande i linje med strategin. Men om affärslogiken i stället bygger på att vi verkligen samarbetar över organisationsgränserna för att lyckas genomföra vår strategi, ja då bör vår målstyrning lägga störst fokus på gemensamma mål för att undvika att skapa silos och målkonflikter.

Av denna anledning är jag själv försiktig med att använda uttrycket ”delat ansvar är inget ansvar” när det gäller målstyrning. Helt enkelt därför det inte alltid stämmer.