När jag arbetar med att utveckla organisationers målstyrning brukar jag utgå ifrån tre, i teorin enkla, men i praktiken utmanande och kritiska delar, nämligen fokus, beslut och agerande.
Fokus – utan tydligt fokus blir vår förmåga att fatta beslut, och agera utifrån beslut, mindre relevanta.
Beslut – även om vi har ett tydligt fokus och är bra på att få saker gjort (agera) så kommer vi inte åstadkomma lika mycket om vi inte gör rätt saker, på rätt sätt. Det kräver att vi arbetar strukturerat med att följa upp och analysera verksamheten för att kunna ta välgrundade beslut.
Agerande – och slutligen, även om vi är superfokuserade och tar välgrundade beslut men är dåliga på genomförande kommer vi inte heller lyckas fullt ut eftersom vi inte tar konsekvenserna av våra mål och beslut på ett bra sätt.
I dessa juletider kan jag därför inte låta bli att ge mig på en liknelse mellan kristendomen och målstyrning, hur “corny” det än må vara.
Mittpunkten i kristendomen är Treenigheten mellan Fadern, Sonen och den heliga Anden. De tre gestalterna är gud i olika former, de hänger samman. Och på liknande sätt finns det alltså (anser jag) en gyllene treenighet inom Målstyrning. Fokus, Beslut, Agerande – alla tre hänger ihop och förstärker eller försvagar varandra.
“Et voilá” – målstyrningens treenighet är född! I fokusets, beslutets och det heliga agerandets namn. 🙂
Hur väl fungerar treenigheten i den organisation du verkar i? Vart har ni potential att bli bättre, och på vilket sätt skulle en förbättring kunna förstärka en annan del av målstyrningens tre delar? Kan vara värt att reflektera över inför 2024.