När jag arbetar med att utveckla organisationers målstyrning brukar jag utgå ifrån tre, i teorin enkla, men i praktiken utmanande och kritiska delar: fokus, beslut och agerande.

För att främja en datadriven kultur måste företag integrera data i sina grundläggande värderingar och arbetssätt. Utmaningen ligger i att införa detta över hela organisationen. En effektiv lösning är att skapa en “data-demokrati”, där alla i organisationen, oavsett deras kompetensnivå, känner sig bekväma med att arbeta med data. Detta skapar en ökad smidighet och möjliggör snabbare datadrivna beslut.

När man jobbar med målstyrning så är en viktig del att verkligen få hela organisationen att jobba tillsammans för att skapa en struktur som alla är med på och som ger oss förutsättningarna att uppnå vårt långsiktiga mål samt exekvera vår strategi. Om man har allt detta på plats men trots allt märker att man inte rör sig i rätt riktning så kanske det snarare är motivationen som hindrar oss från att ta oss framåt tillsammans? I och med den föränderliga värld vi lever i så blir det ännu viktigare att faktiskt jobba tillsammans och säkerställa att vi har en miljö där samtliga medarbetare motiveras för att kunna röra oss framåt i en gemensam riktning. Men hur gör man egentligen när motivationen dalar?

… men varför upplever så många att de inte samarbetar inom organisationen? Att de “jobbar i silos”? Att de inte koordinerar projekt, team eller funktioner där beroenden finns som påverkar prestationen? Där bristen på samverkan och kommunikation leder till ett ineffektivt användande av resurser?